12-09-19
Jag har legat vaken flera timmar. Jag kan inte sluta tänka på pappa. Det går inte längre.
Det kommer inte att funka i längden.
Pappa vill inte ha kontakt med mig men vad ger honom rätten till att inte ha kontakt med Molly?
När är detta okej? När får man "säga upp" sitt faderskap och helt glömma bort sin dotter och därmed sitt barnbarn. Han har knappt tittat på Molly, han har inte grattat oss, han har inte hållt i henne.
När blev det okej?!
När blev det okej för min släkt att pappa kan agera såhär? Varför säger alla att det har sin tid, att vi får leva med det m.m?
När Molly är 1 år kommer hon att vara så nyfiken på alla. Hur gör vi när Linus fyller nästa sommar? Ska vi åka dit och låta Molly springa till hennes morfar som inte vill ha henne där?
När hon vill sova över hos mormor?
Jag tror inte att någon förstår hur jobbigt det känns för mig. Alla säger att det kommer att funka ändå men snälla..få en realitycheck!
En människa ska inte få säga upp sitt faderskap, en människa ska inte glömma sitt barnbarn
En människa ska inte acceptera detta!
Ju äldre Molly blir desto starkare känner jag inför det.
Det funkar inte, det funkar inte att jag tänker på det.
Jag och Henke kan diskutera om detta men vi kommer aldrig fram till något eftersom detta är på en sådan låg nivå. Jag ska även ta kontakt med någon psykolog med tanke på att jag känner att jag behöver prata om hur jag ska agera..
Jag älskar min dotter alldeles för mycket för att riskera att hon kommer att må dåligt när hon växer upp.
Hon kommer att vilja ha sin morfar, han är inte död, han vill bara inte ha kontakt med oss
Tack pappa! Tack för att du är den bästa morfar´n!
Kommentarer
Trackback
