magiskastjarnan

Igår fick Molly bada med mamma. Hon hade bajsat ner henne så hon fick ta ett bad för att bli ren;)

Jag förstår inte hur man känna sådan stor kärlek till en sådan liten människa men ändå en sådan stor människa.
Kommer alltid att älska henne, mer än någon annan. Ingen kommer någonsin få göra henne illa. Kommer aldrig att sätta mig i en situation som gör henne illa.

Jag visste att det var stort att bli mamma-men inte såhär stort.
Inatt bytte jag blöja på henne och när jag tittade på henne så började jag att gråta. Att jag och Henke har gjort denna lilla människa, som ska växa upp och bli en egen individ. Stort!

Jag ser mig själv som en väldigt bra mamma. Man ska vara stolt.

Inatt låg jag och tänkte på pappa igen. Jag förstår inte hur man som pappa kan säga ifrån sig föräldraskapet. Jag kan helt enkelt säga att jag inte har någon pappa och det svider! Jag skiter i om MIN pappa inte bryr sig om mig längre men jag bryr mig. Ännu mer nu när jag har barn. Henke skulle aldrig, aldrig, ALDRIG säga ifrån sig faderskapet. Vad handlar det om då? Personligheten? Människan i sig? Jag vet inte men jag förstår inte varför man är beredd att förlora sitt barn.

Jag mår dåligt för Mollys skull. Hennes morfar har inte ens träffat henne ännu. Molly finns inte för honom. Det är inte rättvist. Hon är en alldeles egen liten individ som har kommit till världen. Hon vet ingenting ännu. Hon är så oskyldig och ändå kan man utesluta henne från sitt liv.

Jag och Henke mår dåligt när vi tänker på alla gånger vi måste träffa pappa på Linus student, allas födelsedagar. Hur ska pappa bete sig då inför alla? Hur kommer han att bete sig framför oss? Kommer han ens att titta på Molly?
Om jag känner pappa rätt så skulle hans ord nu vara: Om jag inte vill att de kommer så kan jag åka ut på golfbanan..

Jag har velat fram och tillbaka om jag ska åka ut på Linus student och har nu bestämt mig för att gå ner på stan när han väl går ut sen när de åker hem till mamma så åker jag hem med Molly. Jag kan inte riskera att åka ut dit. Hälsar inte pappa eller tittar han inte ens på henne så kommer jag bli så förbannad att jag förstör Linus dag. Det är trots allt hans dag och jag vill inte vara egoistisk på något sätt men det blir för jobbigt..Linus kommer jag att fira iallafall!

Min lilla älskade dotter ska väl ha en morfar om han är i livet. Hur kan man vara som människa om man inte kan träffa sitt barnbarn? Förbannade människa!!!!

Åh nu har jag fått gråtit en skvätt. Livet är orättvist..Jag ska göra mitt bästa för att Molly ska ha det bra. Jag kommer ALDRIG att svika henne. Hon är det bästa som har hänt mig och det kommer hon alltid få veta.