Frågor&svar
Hej. Jag är jätte glad för din skull men kanske mindre glad när det enda du får göra är att vila.
Jag vet att du blev våldtagen när du var tolv och jag skulle vilja veta hur det går att våldta någon om man inte vill? Blev du upphetsad av det? Jag skulle tycka att det var jätte intressant om du ville skriva hur det gick det(om du orkar det). Jag menar inte att vara elak men eftersom att jag inte vet något så skulle jag vilja veta.
Svar: Tack så mycket. Oj min första tanke var: "Oj så okänslig". Men jag förstår vad du försöker säga.
Det handlar ingenting om att man blir upphetsad. Hur många 12 åringar tror du skulle bli upphetsade att bli våldtagna av fyra killar?
När jag var 12 så var jag liten i kroppen, jag visste ingenting om sex. Jag kan bara berätta utifrån min situationen.
Jag fick 3 killar som höll i mig och sen turades man om. Självklart blev man våt om man nu ska säga så men det är kroppens reaktion. Det har ingenting att göra med att jag skulle ha blivit upphetsad av det.
Jag mådde illa under hela tiden, skrek förgäves. När jag insåg att ingen skulle hjälpa mig så slog min kropp av. Jag stretade inte emot. Jag låg bara och tittade på taket.
Jag kommer inte att skriva hur allt gick till just nu..
Jag vet inte hur jag ska börja. Jag har blivit våldtagen och måste nu gå på en rättegång. Jag klarar inte av att gå dit själv och vet inte om jag får ta med någon? Vet du? Vem hade du med dig? Kramar
Svar: Hej! Jag är ledsen för din skull men det är positivt att du ska på rättegång. Då kan du få slut på detta och få din rätt. Det känns inte roligt nu men va stark- du kommer att klara det och om några år kommer du att vara glad att du gjorde det! Jag var bara 13, eller jag kanske var 14 när jag var på rättegången och jag hade mina föräldrar med mig. De satt utanför och väntade och sen hade jag min psykolog med mig inne i rättsalen.
Går du till en psykolog tycker jag att du ska fråga henne/honom om detta. Det betyder fruktansvärt mycket. Sen är det skönt att ha sina föräldrar på plats. Lycka till och jag tror på dig! Kramar
Jag har skrivit till dig flera gånger och jag är lite nyfiken på hur du tänker på ditt förhållande? Kommer det att funka eller vad gör du om det tar slut? Kram Hanna
Svar: Hej Hanna. Det är en stor förändring att bli förälder. Henke får ångest ibland eftersom han tror att han inte kommer att fixa det men vi pratar mycket om det. Jag tänker inte på att det ska ta slut. Skulle det hända så tar jag allt då.
Har ni kommit på namn ännu?
Svar: Jag är inne på Alicia om det nu skulle bli en tjej. Om det blir en kille så vill jag ha Jacob,Tristan eller Lucas. Henke tycker Alexander eller Dennis. Vi väntar tills vi får se den lilla.
Jag vet att du blev våldtagen när du var tolv och jag skulle vilja veta hur det går att våldta någon om man inte vill? Blev du upphetsad av det? Jag skulle tycka att det var jätte intressant om du ville skriva hur det gick det(om du orkar det). Jag menar inte att vara elak men eftersom att jag inte vet något så skulle jag vilja veta.
Svar: Tack så mycket. Oj min första tanke var: "Oj så okänslig". Men jag förstår vad du försöker säga.
Det handlar ingenting om att man blir upphetsad. Hur många 12 åringar tror du skulle bli upphetsade att bli våldtagna av fyra killar?
När jag var 12 så var jag liten i kroppen, jag visste ingenting om sex. Jag kan bara berätta utifrån min situationen.
Jag fick 3 killar som höll i mig och sen turades man om. Självklart blev man våt om man nu ska säga så men det är kroppens reaktion. Det har ingenting att göra med att jag skulle ha blivit upphetsad av det.
Jag mådde illa under hela tiden, skrek förgäves. När jag insåg att ingen skulle hjälpa mig så slog min kropp av. Jag stretade inte emot. Jag låg bara och tittade på taket.
Jag kommer inte att skriva hur allt gick till just nu..
Jag vet inte hur jag ska börja. Jag har blivit våldtagen och måste nu gå på en rättegång. Jag klarar inte av att gå dit själv och vet inte om jag får ta med någon? Vet du? Vem hade du med dig? Kramar
Svar: Hej! Jag är ledsen för din skull men det är positivt att du ska på rättegång. Då kan du få slut på detta och få din rätt. Det känns inte roligt nu men va stark- du kommer att klara det och om några år kommer du att vara glad att du gjorde det! Jag var bara 13, eller jag kanske var 14 när jag var på rättegången och jag hade mina föräldrar med mig. De satt utanför och väntade och sen hade jag min psykolog med mig inne i rättsalen.
Går du till en psykolog tycker jag att du ska fråga henne/honom om detta. Det betyder fruktansvärt mycket. Sen är det skönt att ha sina föräldrar på plats. Lycka till och jag tror på dig! Kramar
Jag har skrivit till dig flera gånger och jag är lite nyfiken på hur du tänker på ditt förhållande? Kommer det att funka eller vad gör du om det tar slut? Kram Hanna
Svar: Hej Hanna. Det är en stor förändring att bli förälder. Henke får ångest ibland eftersom han tror att han inte kommer att fixa det men vi pratar mycket om det. Jag tänker inte på att det ska ta slut. Skulle det hända så tar jag allt då.
Har ni kommit på namn ännu?
Svar: Jag är inne på Alicia om det nu skulle bli en tjej. Om det blir en kille så vill jag ha Jacob,Tristan eller Lucas. Henke tycker Alexander eller Dennis. Vi väntar tills vi får se den lilla.
Kommentarer
Trackback
